Sandiza Hotpants

Skulle egentligen fått min mens lagom till julafton som en extra klapp, men den har uteblivit! I snart en vecka, så om jag inte var säker på att jag inte vart knullaktiv på ett (himla) tag så skulle jag misstänkt att min mage blivit invaderad av ett gäng ovälkomna celler.

Men om vi ska vara långsökta, vilket vi ska för det är alltid roligare då, så kanske nån av mina drömmars (obs: drömmar som i drömmar i sovande tillstånd, obs, EJ trängtande dagdrömmar) pökpartners är gäringsmannen till denna ovälkomna, med all sannolikhet obefintliga, graviditet:

1. Claes Malmberg
(Ja, med detta exempel på en drömpökpartner förstår ni nog att jag inte menade DAGdrömpökpartner)
Jag lyckades i och för sig väcka mig själv med viljekraft när jag insåg vad som höll på att hända med denna gubbe, men annars skulle nog Lotta på bråkmakargatans pappa vart en bra fader även till mitt yngel.

2. Draco Malfoy
Mmm, ond, kan trolla och ser ut som idol-Danny, vilken smash-hit! Sen skulle nog mitt foster fått ett snyggt utseende, men kanske också ärvt Dracos mindre smickrande harighet?

3. Ben från Lost
Vafan vill denna snubbe mig? Har sexdrömt om denna oempatiskan och lagom heta människa förr, vadan denna stalking, Ben? Sluta upp med dessa fasoner genast!

4. en Varg
Men så skjut mig för att jag är en zoofilist i sovande tillstånd! Han kunde faktiskt prata svenska! Är säker på att det är detta snubbdjur jag själv skulle valt som pappa till mitt barn i skrivandets ögonblick. Tänk er själva att ha en liten söt vargvalp som kan prata! Tror jag ska döpa honom till Bobbo...

GOD JUL på er, alla ni o bloggosfärens mest utomordentliga bloggläsare som tittar in för att ni törstar efter kvalitetstexter (säger detta utan minsta tillstymmelse av självgodhet).

För att jag var så kass förra veckan och totalglömde "Fredagens hångelhistoria", kommer här två på raken:


HÅNGELHISTORIA NO 1.
Detta utspelade sig i mina unga dar, på den tiden då man kunde inleda ett förhållande med en person och fortsätta vara tillsammans - utan att ens tunga så mycket som behövde snudda vid den andres. Råkade man bara tillbringa för mycket tid tillsammans, kunde man ge sig på att man snart, obönhörligen, kunde höra kyrkklockorna klämta.

Jag hade aldrig hånglat tidigare, men det fanns en kille som efter skoldagens slut ibland tvingade mig att pussa honom på kinden innan jag hoppade av bussen. Självklart var jag kär i honom pga denna vuxenhet han tydligt utstrålade.
Dessutom hade han hår under armarna, vilken mö skulle inte fallit hjälplöst?

I vilket fall som helst, det blev disco. Jag tyckte dock det var pinsamt att bara tänka tanken att dansa tryckare med en kille jag gillade på detta mogna sätt, så jag gjorde mitt bästa för att gömma mig så moget som möjligt inne på tjejtoaletten.
Därinne träffade jag en tjej från parallelklassen:
"Jag såg att du snackade med XXX (namnet på mitt hjärtas riddare)" sa hon och fortsatte "Han är bara sååå kär i mig!"
Jasså det är han va, biatch!? Tänkte jag förgrymmat och marscherade bestämt ut till the snubbe in question och lät mig bjudas upp i en het romantisk pinsam tryckare som - till min förfäran - avslutades med mitt första hångel.

Till min förfäran? Var jag inte kär i denna kille? Nej, inte efter att jag haft hans våta manstunga rumsrerande i min mun, jag tyckte hångel var så förfärligt motbjudande att jag övervägde om jag ändå inte skulle bli lesbian på heltid.

---

HÅNGELHISTORIA NO 2.
Detta utspelade sig bara några veckor efter mitt dramatiska beslut angående min sexualitet. Trots detta beslut gillade jag en kille igen, en cool, lite äldre snubbe med moppe och nya flickvänner varje helg (Min hjärna hade väl lyckats koppla att vad jag än var - hetero, homo eller bi - så skulle jag ofrånkomligen behöva ha någon annans tunga i min mun).

Det fanns en annan pöjk på min skola som mina kompadres försökte para ihop mig med "han är så intresserad av dig, han spanade in dig redan första skoldan!". Men som alla vet blir man inte kär i någon som uppenbart redan gillar en, vad kan möjligtvis vara dealen med det? Jag gillade ju dessutom en kille med egen moppe, och vad hade detta lilla pojkbarn att erbjuda mig, skjuts på sin stulna sparkstötting kanske?

Nej, jag negligerade hans existens tills en dag så han kom till biblioteket där jag satt vid datorn. Han skulle visa mig en bra sajt, sa han och knappade in: www.sandraärful.se
Lika plötslig som en blixt från klar himmel blev denna pojkvaskers tilldragandehet fruktansvärt hög.

Och nu till hångelbiten av historian: Det blev inget hångel, jag gjorde slut efter ett par dagar av rädsla för att hångla med en kille som hade så rälig andedräkt.

Av förklarliga dissande skäl skriver jag inte ut namnen på killarna, men jag känner ändå att jag behöver tillägga: Det var inte MIG det var fel på, det var ER!
Sådärja, skönt att ha det klargjort!

---

Och nu lite snabbt - en TÄVLING!
Och inte vilken tävling som helst min första seriösa tävling!

Vad du kan vinna:

Skriv en kommentar så drar jag en vinnare den första januari 2010 som jag kontaktar via mejl för uppgifter om vart jag ska skicka vinsten.

Tävlingen avslutas 23.59 31 decemer i år.

En brutta vid namn TESSAN vann den balla ölbongen! :)

Två små funderingar bara...

Kissie skriver ganska ofta om sina fördomar mot tyngdlyftande redheads. Hon tror att alla som går under dessa två kriterier är lesbiska. Nån mer än jag som tror att Kissie grundat dessa fördomar på sina egna erfarenheter, och själv tex sitter och smygonanerar till Pippi Långstrump om kvällarna?

Hörde på p3 att polisen låtit göra en gärningsmannaskiss av nån mördare i nåt land. Och att dom trots bristande detaljrikedom i skissen lyckats haffa mördaren:

Nån mer än jag som tror att dom gripit fel man, då skissen ovan i princip kan föreställa vemsomhelst som innehar ögon, näsa och skitful frilla?

En katt som tar till våld för att få upp sin människa ur sängen:

Vart vaken i två timmar nu och jaa, såhär går det när man sover hemma hos föräldrarna en lördagnatt. Eller vilken natt som helst överhuvudtaget - man vaknar rövhårstidigt för att den ätstörda kattens mage börjar hojta efter mat före tuppen gal.

Jag sover helst med stängd dörr då jag övernattar här, och dörren är av modell skrynklig ihopfällbar sak, vet inte den korrekta benämningen. När katten - Tusse the man - blir hungrig tar han tag med klorna i sagda dörr och ställer sig och rycker så hela dörren hoppar fram och tillbaks och jag kan informera er om att det väsnas något så kat-a-stro-falt (utelämnar obvious ordvits). I morse orkade jag bara inte resa mig och öppna den jävla dörren så katthelvetet skulle kunna slinka ut, så jag försökte få honom att tro att jag sov stenhårt och inte hörde och hoppades att han således skulle ge upp.

Han synade min bluff, som han alltid gör, och mina tankar for till mina föräldrar - vars sovande alltid får Tusse att ge upp med sitt oväsen. Kunde det bero på deras snarkningar? Jag testade: dra in luft med nöff-ljud, och andas ut med poff:ande blåsljud. Upprepade. Och se på fan, katten lät sig luras! Han slutade direkt upp med sitt slammer. Han övergick dock till att sitta och skrika vid min huvudkudde: "MÄÄÄÄ MÄÄÄ MÄÄÄÄ" (Ja, han låter så när han jamar. Jag var totalt emot kastrering "Meeeh! Vad ska han få för kul i livet om han inte kan knulla!?" Jag var 12 år. I alla fall; jag tror han blev kastrerad lite för tidigt eftersom han bibehållt sin kattunge-röst. Inte spädbarnskatt-rösten som går typ "Miii-ow miii-ow", utan med ungkatts-rösten: "MÄÄÄ")

Jag lyckades faktiskt även ignorera hans vrålande, men helt plötsligt hoppade han upp på min rygg och spatserade och då avslöjade jag mitt fejksovande tillstånd genom att börja skratta av chocken, han väger trots allt sex kilo. Clearly, I was BUSTED. Fick gå och ge honom mat.

Med tanke på att jag skrattar ihjäl mig när jag ser detta och blir obeskrivligt sugen på att själv avla fram ungar att utsätta för liknande pranks , inser jag att jag nog inte redo för barn än på ett tag:

Egoina, Egoinas mamma och Lady Dahmer har skrivit om alkohol i juletid.
Kan man dricka alkohol på julfesten under barnens högtid?

Som barn och medtagen på julpartaj som partaj mina föräldrar skulle på eller själva höll har det alltid - utan undantag - funnits alkohol med i bilden. Och inte en enda futtig gång kände jag mig obekväm eller otrygg. Det kan ju möjligtvis bero på att alla alltid hade så förlusat roligt på partajen, även vi barn som sprang runt och lekte för oss själva och hittade på bus. Det behöver ju dock inte betyda att dessa fester inte gett mig vissa andra men...

(Känner att jag är tvungen att förtydliga att detta är ett skämt, annars kommer förmodligen min ömma moder  misshandla mina hälsenor genom att medvetet bonka in i mig med kundvagnen imorrn på Gekås som straff. Om jag nu överhuvudtaget får följa med efter att ha skrivit en sådan här ruskig sak alltså.)


Jag spekulerar bara nu, men kan det ha att som barn fått det inlärda beteendet att det alltid ska finnas alkohol tillhands när vuxna träffas och ska ha fest och hejdundrande, påverkat mitt undermedvetna och fått mig att idag känna att det är totalt ovärt att festa nykter? Jag menar, före varje major happening (nyår, midsommar, födelsedagskalas, osv) har jag alltid kallsvettiga mardrömmar om att jag kommer till festen - OCH GLÖMT KÖPA ALKOHOL.

Nu är det snart julafton och vi är alltid ett stort gäng of släkt som träffas för att fira, och dom senaste jularna har också jag fått ta del av alkoholsortimentet (tydligen går tjejgränsen för att få frågan om man vill ha en julsnaps vid 20 år och killgränsen vid 18 år, men hej, vem bryr sig om petnoghet gällande jämställdhetsuperi? Jo, möjligtvis jag - som drömmer hiskeliga madrömmar om påtvingad nykterhet.)

MEN, när jag nu kommit till denna självanalyserade (mycket möjliga hittepå-)insikt, bör jag då verkligen dricka öl när min lilla kusin, Agnes 3 år, (4? 5??? Alla är bebisar fram till till 7 års ålder för mig) sitter vid bordet?


(Sätter 500:- på att mamma kommer hålla detta against me om jag trots allt får lust att joina min bror och mina kussar i öldrickeriet under julbordet.) (Alltså, sittande VID ett bord UNDER själva julbordsäteriet. UNDER borden borde vi väl inte befinna oss förrän vi splittat ett flak julöl)

Jäklar, såg nu att jag lyckades posta min hångelhistoria på rätt dag - med ynka 15 minuter som marginal! Duktigt duktigt!

Fast det var mer såhär: Det var Idolfinal, vi var fulla. Jag spanar in klockan, ser att den är över halv tolv och kommer på att jag glömt att posta fredagens hångelhistoria! Jag springer så fort mot den överbefolkade balkongen att jag nästan fäller Martina med min ljudbang.

Jag: Aaah, jag har inte skrivit nån hångelhistoria idag! (panikslagen)

Martina: Eh, huh? (fattar inte vad jag snackar om)

Jag: Ja, så kan inte vi hångla?

Martina: Jamenvisst!

En jäkla tur att jag har så hångelvänliga kompadres! Det är dock mindre tur att dom gillar att fotografera en när man förtärt alkohol och lägger upp fotohelvetena på facebook, och således förevigar ens missclicks:

FEL
1. Jag är full och har ingen kontroll över min pose-gen. Lagom katastrofalt resultat
2. Har tappat bort min kjol
3. Pysslar med tvivelaktiga sysslor, som att tex tävla mot mig själv i pilkastning.

Det går alltid kalla kårar längs min ryggrad när jag ser hur en person får det där igenkännande i blicken, och tar sats för att slänga ur sig "Veeet  duuu  vem  duuu  är  liiik..." Allt detta går som i slowmotion för mig, och jag har lyckats fundera ut minst tre flyktvägar innan personen som ska upplysa mig om vem jag är lik hunnit ta sats för att vräka ur sig dödsstöten - att jag är lik Nanne fucking tant-Grönwall.

MEN på senaste tiden har jag fått höra att jag är lik en hoper SNYGGA kändisar. Både från släkt, vänner, randoms på stan och bloggläsare, ja, till och med från min psykolog:

1. Jacke Ferm
Okejokej, det är bara en person som sagt att jag är lik henne, men jag blev obeskrivligt glad för enligt mig är Paradise-Jackie snyggaste hönan i gården just nu. (Länk till den ursköna bruttan som tyckte jag var lik Jackie)

2. Molly Sandén
Det är min morbror och hans pojkvän som är störst språkrör för att Molly och jag är kloner från samma original. Jag får ju dock lägga in mitt veto där om att jag ser sååå mycket häftigare ut än Molly.

3. Miley Cyrus
Äntligen en kändis som jag blivit liknad vid fler gånger än häxan Nanne! Och jag ser det bara positivt att bli liknad vid Miley, för vem vet, snart strömmar kanske Hannah Montana-fansen till bland mina bloggläsare och utser mig till Sveriges motsvarighet till Montana, och jag blir rik på att sälja muggar, gosekaniner, stringtrosor och gardiner med Sandiza Hotpants-tryck!

Väcktes igår av ett sms från mamma:

"Tusse har ätit chiliconcarne! Knäppt."

Jo kanske är det knäppt att min katt käkar chili con carne, men det finns i alla fall två saker som är knäppare. 1. Att min mamma känner att denna infon är så oumbärlig att hon måste störa min ömtåliga slummer. 2. Att hon överhuvudtaget försökt trycka ner denna kryddiga rätt i min kises redan övergödda kropp, när jag blir tillsagd att jag minsann inte får ge honom dom där tre-fyra extra lowcaltorrfoder-bitarna.

Knäppt. Och orättvist!

En annan version av Emil i Lönneberga visas på en Biograf nära dig i vår, här är trailern:

BEWARE UNGDOMAR - ett gift farligare än droger och sex!

Ja, jag visste väl det redan när jag och Knivlisa blev vänner på facebook. Att jag skulle behöva göra mig av med en last pinsammare än min hängivenhet åt tvserien Hem till Gården - att jag spelar Farmville... (Lägg märke till dom dramatiska punktpunktpunkt:erna)

Palla att det kommer upp "Åh, Sandra har hittat en bortsprungen ren med clownnäsa, vill du adoptera den?" när balla bruttor som Knivlisa kan bevittna ens patetiskhet.
Nu har jag varit farmville-nykter i snart en vecka, har dämpat suget med lite Mafia Wars... (Återigen, observera punkterna, dom talar för sig själv)

"Vad i helskotta är det för fel på dig" undrar ni.
Ja, det undrar jag med. Har ni nångång testat Mafia Wars? Det går i princip ut på att klicka på knappar. Råna en hallick - klick. Döda en tjallare - klick. Avlyssna polisen - klick. Sälj vapen till den ryska maffian - klick.
Hur kul är det på en skala? SKITKUL faktiskt, men det borde fan inte vara det. För som ni hör så låter det ju urbota snarkframkallande.

Är helt säker på att spelbakgrunderna till dessa spel sänder ut beroendeframkallande hypnotiska strålmeddelanden till ens undermedvetna för att man ska ledas rakt ner i fördärvet, och sen stanna där tills man inte har en enda själ på facebook kvar.

(Ja, dom som spelar dessa spel kommer ju fortsätta vara vän med en för att man ska sända massa gifts i diverse spel, men nu snackade jag om att inte en enda SJÄL kommer va kompis med en längre. Facebooksspelutövare är själslösa varelser, theyve sold it to the devil)

Ett exempel på hur ens Live/News Feed kan se ut om man är vän med för många Farmvilleutövare. OBSERVERA: Användning av Farmville kan leda till ett fysiskt och psykiskt beroende av spelet. Risken för tillvänjning ökar med speldosens storlek och speltidens längd. Risken är också större hos användare som missbrukar eller har missbrukat alkohol, droger eller läkemedel.

 

Ärkerivalen Boel har tydligen besöksrekord idag, jaha, grattis till dig då. Men jag känner mig inte hotad. Inte ett dugg, jag har ju trots allt skitmånga fler fans:


Absolut inte hotad nånstans. Nej nej.

Jag bakar lussekatter.

Och som ni kanske förstår av vissa objekt på bilden: Ja, min lillebror hjälpte till.

Just det, vi kom fram till ytterliggare en insikt under gårdagskvällen: Att Sevan har en något skum killsyn.

Jag och Martina var, likt ett par miljoner fjortistwilightfans världen över, rörande överens om att Robert Pattinson måste vara den snyggaste killen på jorden. Sevan propsade bestämt att hon minsann visste minst hundra andra killar som var mycket snyggare.

Jag och Martina: Som till exempel...?
Sevan: Jaa... Brad Pitt tex (ja, okej) och Alex Skarsgård... (jaja) och han... Barney i How I met yo...
Längre hann hon inte innan jag och Martina drog efter andan över hennes provocerande uttalande och ordbajsade ur oss en kaskad av insults mot stackars Barney.
Han må vara söt och charmig, men i snygghetsklass med Thelma&Louise-Pitten och vampyr-Alex? Fuck no!

 

Sen röstade vi om saken, och det var 2-1 till mig o Martina, så Rob Pattinson vann. Sorry, Sevis, men du hade fel.

Tur att vi har demokrati här i Sverige.

Igår var jag och dom andra glögghatarbruttorna Sevan och Martina på bio. New moon. Jag somnade när jag kollade ettan, men resonerade som så att Edward är ju faktiskt äckligt snygg och det är alltid mysigt med bio.

Vi kom fram till följande saker under kvällen:

Sevan har vart mördare i ett tidigare liv!
(Hon förklarade detta faktum för oss genom att åberopa sin sprutfobi, och att hon ådragit sig denna sprutfobi i ett tidigare liv genom att blivit giftinjicerad som dödstraff i fängelset för att ha begått tex ett och annat mord.)

Jag har varit en groda i ett tidigare liv!
(Martina klagade över att jag inte tog på mig min långa stickade kofta trots kvällens kalla vindar, och jag berättade att jag ända sen jag var nio bast funderat över om jag ändå inte är kallblodig och exempelvis vart en groda i ett tidigare liv, en förklaring på varför jag aldrig fryser.)

Sevan måste varit en FEG mördare i ett tidigare liv!
(När vi kom fram till restaurangen vi skulle käka på var det fullpackat, men när jag föreslog att Sevan borde gå in och upplysa dom om att hon faktiskt vart en mördare i ett tidigare liv och på så sätt skrämt bort en del så vi fick plats, så nekade hon min toppide)

Jag inte alls varit en groda i ett tidigare liv, utan ÄR en varg!
Och Sevan och Martina är vampyrer!
(Det var Martina som kom underfund med detta under filmens gång, när Jacob och hans kompadres sprang omkring halvnakna i skogen och muppade sig - för att dom var vargmänniskor och väldigt varma i kroppen av sig = behövde inga kläder och kunda muskelspelstunta så fort Bella var i närheten.  Att vampyrer är kalla, det visste vi ju redan, så förstår inte varför vi inte kommit till denna insikt tidigare, att Sevan och Martina är vampyrer alltså. Dom fryser ju stup i kvarten.)

Ett fullfjädrat bevis på att vargmänniskor (jag) och vampyrer (Sevan) kan vara såta vänner och inte hugga sönder varandra så fort dom möts. (Eller håller jag på att förse mig med dom godaste öronköttbitarna på vampyrkroppen? Jag TROR inte det, men ska kolla efter för säkerhets skull om Sevans båda öron är intakta nästa gång våra vägar korsas.)

Eller, riktigt SÅ perverst var det inte...

Jag och min dåvarande pojkvän, Hugo, var på partaj och vi chillade i soffan med öl och chilliga personer. Jag antar att Hugo hade tagit sig några öl, då han lutar sig mot mig och viskar: "Kan inte du hångla med Obba?"

Vad är en Obba, undrar ni. (Jo) Obba var brorsa till killen jag var tillsammans med. Vi tar det igen, min kille frågade alltså mig om jag inte kunde hångla med hans egen bror? Japp, så var det.

Och jag var självklart med på noterna direkt, jag menar, när ens annars monogame pojkvän förslår att man ska byta saliv med en annan snygging en stund, inte tackar man nej? Det roliga i historien är att Obba, som inte var medveten om att min dåvarande kille och hans dåvarande (och nuvarande) bror var upphovsman till hela händelseförloppet, hånglade tillbaks när jag gick fram till honom.

Från vänster: Obba, Mitt söta ex Hugo, (som jag ritat dreads på eftersom han hade just en sådan ball frisyr när vi var lovedones) och Snyggfian som blev tillsammans med Hugo efter mig (som jag f.ö. också hånglat med, men vafaan, låt oss va, vi är från Halmstad ffs, alla ligger med alla här, låt oss vara inavlade om vi nu vill det!)


Vill bara tillägga att om någon nångång känner sig uthängd i min blogg, så är det bara att höra av sig till mig så censurerar jag bilder, hittar på kodnamn, osv, absolut inte min mening att skada någon om så skulle vara fallet! Peace out ma hoes!

Igårkväll kom Martina och Sevan hit med fyra liter vinglögg. Vi hade aldrig blivit fulla av glögg - eller någon annan varm dryck, och nu var det verkligen på tiden, resonerade vi.

Sevan tillagade den ultimata julstämningsrätten - pannkakor, medan Martina radade upp pepparkakor och glömde bort glöggen som värmdes på spisen.
"AHHH, den KOKAR, fort bort från spisen innan all alkohol kokar bort!!!" Ja, det var jag som var räddaren i nöden. Fast jag hade inte precis behövt oroa mig för att berusningmedlet skulle avdunsta, för när vi provsmakade glögg nr 1 - årets Blossa-glögg med clementinsmak, smakade det inte precis som glögg med clementinsmak, utan snarare som sprit med glöggsmak.
"Knappt nån glöggsmak heller" inflikade Martina.
Köp alltså INTE denna glögg, om du inte är en härdad alkis.

Glögg nummer 2 var Blossa Originalglögg, och den smakade så utmärkt att Sevan stämde upp i lovsång till julen. Gick väl sådär.

Och så kommer vi till frågan alla väntat på, Var glögg ett extraordinärt berusningsmedel?
Svar: Nej. Visst blev vi fulla, men fyllan kom med en varm slöhet som la sig runt huvudet och uppsvällda gravidmagar. Och en kronisk trötthet på glögg. Innan brudarna stack hem imorse slogs vi om vem som INTE var tvungen att behålla den sista litern helvetesdryck.