Sandiza Hotpants

Gaaaah, var med om en så hiskelig upplevelse nyss att man inte på långa vägar kan kalla det för ett trivialt i-landsproblem!

Vandrade ut i min trappnedgång (bor ju i en källarlägenhet och går således inte upp för några trappor, jag trippar istället NED) (förutom när jag går hemifrån då, vilket jag gjorde nu, så det kanske är en trappuppgång ändå?) (MEN PALLA HAKA UPP SIG!!11) intet ont anande om ATT DET SATT SJU JÄVLA LÅNGBENAR I TRAPPHUSET!
Skrek som 17årig oskuld som blir påsatt av en häst. Ja, ni vet ju hur det låter.

Klicka för förstoring på egen risk.

Detta fick mig att tänka på en annan hiskelig upplevelse jag fick erfara i unga dar:

Jag var väl 6-7 bast, och mamma brukade ta med mig o min bror till nån bondgård, vet inte varför, om hon kände bonnamoran eller om hon köpte ägg.
Patrik sysselsatte sig med att kasta sten mot katter så att dom inte kom för nära (han var livrädd för katter och... FLUGOR när han va liten) och jag sysselsatte mig med att stalka en 12årig supervuxen skitball övermänniskobrud som jag såg upp till som fan, som ni förhoppningsvis förstod av min beskrivning.

En gång när vi var där och jag lyckats krångla mig in i min superhjältes rum, jiddrade jag sönder hennes huvve om disneyfilmer, varpå hon frågade om jag ville hälsa på Långben? (Ja, ni fattar ju vart detta barkar) Jag blev exalterad som få, och hon höll för mina ögon när hon lotsade mig fram genom hennes gamla lekstuga. "Rolig överraskning" ljög hon.
Sen smet hon snabbt ut innan jag hunnit öppna ögonen.

Lekstugans väggar var tapetserade av HUNDRAMILJONTALS långbenspindlar och sen minns jag inget mer. Total blackout och men for life.