Och på tal om retarditet...
...när jag va liten var jag kär i Bert Ljung.
Han på teve alltså, inte han i boken, enligt mig var bok-Bert rälig.
Hur som helst, jag brukade fantisera om att jag låg för döden på sjukhus och att Bert satt i en stol jämte min säng.
Den ultimata fantasin.
Equals jag skulle alltså kola helt orörd. Höjden av ovärthet.
Hittade ingen bild med en tumme-ner-Bert, men ni kan ju istället föreställa er motsatsen till denna pic.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hahahahhahhahahhahahah :D:D
Trackback