Sandiza Hotpants

Alltså. Hela mitt liv har blivit så himlafröjdande mycket nyttigare sedan jag skaffade mig Rutger och Gordon. (Hamstrar) (Alltså, Rutger och Gordon är hamstrar, menade inte att jag hamstrar pojkvaskrar döpta till Rutger och Gordon)

Im not a fruit-person. Therefore inhandlar jag inte äpplen och sån skit. Jag är mer in to chips, och chips kan inte substituteras med till exempel ett äpple. (Nä, no way in mainland, att ens tänka tanken är ju dödligt skrattretande, och jag förstår att ni alla håller med mig.)

Men NU. När jag har små frukt&salladshungrande svanslösa småråttor hemma i min ägo, är jag liksom TVUNGEN att inhandla sådana här satanistfödoämnen. Vilket gör att även jag sitter och knaprar, Ruttan och Gordis klarar KNAPPAST att käka upp en hel (tex) banan all by themselves innan den ruttnar och då får JAG lägga manken till. Vilket gör mig mätt och osugen på kaloribomber.

Det har inte spelat någon roll hur mycket än mamma tjatat: "Jomen äpplen är nyttigt!"
Jag: "Vaaaa?"
Hon: "Ska du verkligen äta domdär ostbågarna?"
Jag: "Asså vaa, snacka svenska eller engelska, jag fattar inte skånska?"
Hon: "Ska du inte ta några melonskivor istället för att äta dom där nötterna?"
Jag: "Vaa, jag hör inte vad du säger... Sa du ens nåt?"
Hon: "Ta mer G-R-Ö-N-S-A-K-E-R"
Jag: "???... ??? du vill att jag ska ta mer... dipp (?) på tacochipset???"

Nej, mamma är överlycklig över att jag skaffat hamstrar.

Gordons Choice VS Rutgers Choice
Vad väljer man? Hellre Kempeglatt kvigefet och Kebabtillfredsställd än Grårisigt görhungrig och Grässtråsmal?
Eller?
 
Vad mamma inte vet är att Rutgers favoritmat är just chips och kebab. (Ja, såklart jag testat sånt på dom, are we human or are we dancers liksom, och alla som sett mig dansa vet att jag inte är nån Michael Jackson)