How to prevent kaninbrännarfasoner:
Väldigt ofta (sedan kaninbrännarna (länk) blev heta på tapeten) har jag funderat över hur jag, som en eventuell framtida mamma, känt mig om jag fick reda på att mina ungar visade sig vara illvilliga djurplågare.
Hur fan ska man göra för att ungjävlarna ska lära sig känna empati?
Jag tror min pappa är ett utmärkt (men omedvetet) exempel på att vägleda korrekt:
Julafton way back. Min (då) 6åriga lillebrolla smashar en bananfluga.
Pappa: (väldigt beklagande tonläge) - "Men... kunde inte han fått leva, på julafton och allt?"
Lillebror: (blir plötsligt extremt medveten om hur mordiskt han bettet sig) - " !!!, .............. "
Pappa: (ledsam röst) - "Nu är det några flugbarn som sitter och väntar förgäves på att deras pappa ska komma hem... "
Brorsan har på senare dar berättat om hur oändligt dåligt samvete han fick över denna händelse, HAHAHA, ska lätt anamma min käre faders uppfostringutövande så min (eventuella) avel blir väna djurälskare!
Hahahaha! Busschauförer alltså. Jävla surgubbar.
Länkade till det här inlägget, hoppas det är okej?
