En sådan berikande tvkväll jag hade förra fredagen...
Först kollade jag på ett program på kunskapskanalen om en forskare som studerade kittling av råttor. Skumt, men lagom sött.
Sedan kom en såndär hemsk-framtidsfilm ala Day after tomorrow, I am legend och 28 dagar senare som jag har en förkärlek för. Denna, som hette Cubic, var dock ingen höjdare.
Efter ett tredje världskrig befarar den fåtaliga kvarlevande befolkningen att ett fjärde världskrig är slutet för människan. Och som alla vet, tydligen, så är ju känslor upphovet till krig. Alla människor blir således tvingade att ta en daglig dos av något gift som utraderar alla ens känslor, dåliga som bra. Tex så avrättas en kvinna genom att brännas levande i en för ändamålet konstruerad ugn för att hon kände kärlek.
Detta vill en god motståndsrörelse ändra på.
sedan är det bara massa slakt, och hjälten klarar självklart kötta ett tjugotal onda män på egen hand, ungefär en gång i kvarten filmen ut.
Givetvis lipade jag ändå en skvätt åt det lyckliga slutet. (Kan avslöja att ett sött djur antihjälten ville att hjälten skulle döda i början var inblandat)
Sedan agerade Michelle Pfeiffer, som fadern min, oförklarligt för min smak, finner så bedårande rollen som rik, god, vit lärarinna som räddar en klass bråkiga ungdomar i slummen.
Ja, det blev trots det klicheartade slutet en hel drös tårar till.
Och vad var inte en perfekt avslutning på kvällen om inte höjdarfilmen Fredagen den 13de - del 6, som inleds med att den hiskelige Jasons gravplats ska öppnas en ovädersnatt för att, ja, helt enkelt för att checka om den väldigt mördade jason verkligen ligger däri.
Det gör han, och det kryllar av larver i hans söndersargade kropp. Tommy, en snubbe jason jagade i del 5, kan dock inte riktigt lite på att jason verkligen är död, den halvt förmultnande kroppen till trots, så han rycker åt sig ett spjutliknande verktyg och hugger Jason några gånger i magen.
Det skulle han aldrig ha gjort, för blixten slår ner i detta spjut och som alla vet fixar ju elektriciteten från blixtrar så att lik börjar leva!
Sedan kom en såndär hemsk-framtidsfilm ala Day after tomorrow, I am legend och 28 dagar senare som jag har en förkärlek för. Denna, som hette Cubic, var dock ingen höjdare.
Efter ett tredje världskrig befarar den fåtaliga kvarlevande befolkningen att ett fjärde världskrig är slutet för människan. Och som alla vet, tydligen, så är ju känslor upphovet till krig. Alla människor blir således tvingade att ta en daglig dos av något gift som utraderar alla ens känslor, dåliga som bra. Tex så avrättas en kvinna genom att brännas levande i en för ändamålet konstruerad ugn för att hon kände kärlek.
Detta vill en god motståndsrörelse ändra på.
sedan är det bara massa slakt, och hjälten klarar självklart kötta ett tjugotal onda män på egen hand, ungefär en gång i kvarten filmen ut.
Givetvis lipade jag ändå en skvätt åt det lyckliga slutet. (Kan avslöja att ett sött djur antihjälten ville att hjälten skulle döda i början var inblandat)
Sedan agerade Michelle Pfeiffer, som fadern min, oförklarligt för min smak, finner så bedårande rollen som rik, god, vit lärarinna som räddar en klass bråkiga ungdomar i slummen.
Ja, det blev trots det klicheartade slutet en hel drös tårar till.
Och vad var inte en perfekt avslutning på kvällen om inte höjdarfilmen Fredagen den 13de - del 6, som inleds med att den hiskelige Jasons gravplats ska öppnas en ovädersnatt för att, ja, helt enkelt för att checka om den väldigt mördade jason verkligen ligger däri.
Det gör han, och det kryllar av larver i hans söndersargade kropp. Tommy, en snubbe jason jagade i del 5, kan dock inte riktigt lite på att jason verkligen är död, den halvt förmultnande kroppen till trots, så han rycker åt sig ett spjutliknande verktyg och hugger Jason några gånger i magen.
Det skulle han aldrig ha gjort, för blixten slår ner i detta spjut och som alla vet fixar ju elektriciteten från blixtrar så att lik börjar leva!
Kusligt värre!
Kommentarer
Trackback
