Sandiza Hotpants

Xena krigarprinsessan är en serie jag blev förälskad i redan som 10åring. Alla som klagar på att Xena är för lättklädd för att slåss mot svärdfäktandes nissar kan inte ha mer fel. Just att hon är så lättklädd är stor del av hennes oslagbara charm. Bäst är när hon slår ner ett helt gäng ondsinta herrar i bara underklänningen.

Vi lekte Xena på skolgården när jag gick i femman. Jag hade såklart lyckats norpa rollen som Xena medan min kompis fick nöja sig med att vara den trogna vapendragaren Gabrielle. Den stora allmäna toaletten fungerade som vårt hemliga tillhåll. Vi sprang runt och bekämpade imaginära fiender samtidigt som vi hojtade det typiska Xena-stridsropet (ya-ya-ya-ya-ya), ni vet det som låter som detdär ljudet muslimer sjunger på typ bröllop. 6ans två (självutnämnda)coolaste bitches hånflinade åt oss så fort dom fick chansen, men om det brydde vi oss föga. Idag bryr jag mig ännu mindre, ty bitch no 1 har svällt upp så man kan missta henne för en valross och bitch no 2 har ständiga kraterutbrott i fejan.